Det krävdes ju en hel del av mig att våga inse att det var ett problem, tyckte nog in i det sista att nä, det går nog att lösa...men tyvärr... Denna människa fortsätter tyvärr göra samma sak om å om igen...jag förstår inte hur en sån människa kan tycka själv att det är ok..men i hans värld är det ok att bedra, lura, utnyttja, för det är det enda han kan.. Nån dag hoppas jag ändå för hans egen skull och sin sons skull att han insett vad han gjort mot alla dessa människor, och mot sin son...
Men en sak är säker, jag kommer aaaaldrig mer bli den person han fick mej att bli...svartsjuk, misstänksam, orolig, för det är så långt från hur jag egentligen är..eller orolig kan man ju definera..orolig att nåt ska hända mina guldklimpar är man ju hela tiden *hönsmamman* ;-)
Just nu lever jag livet emellanåt...Längtar efter barnen då dom är hos sin pappa, men samtidigt uppskattar jag dom barnlediga veckorna..får tid att ladda om, göra det jag vill...vill jag inte laga mat på hela veckan, nä då skiter jag i det å käkar fil eller gröt...på helgerna får jag busa lite, å busa får man göra fast man snart är 40 ;-)
Å ja är nog rätt så duktig på å busa..höhö..
Fast vill ju busa varje dag, men förhoppningsvis nån gång så blir det som jag vill och hoppas och längtar efter...den personen har ju lixom fastnat kvar i det här lilla pickande hjärtat för all framtid tror ja...å den personen vet vem han är ;-) Värst va poetisk ja blev då ;-) Men men...önskar man ngt riktigt hårt så brukar önskningen gå i uppfyllelse :-D
Var väl allt jag hade å skriva idag...Tack å hej, leverpastej!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar